Jag kan ibland när jag är ute och går, är i affären eller något liknade tycka att en person, som jag inte känner, har på sig något snyggt,  ser trevlig ut eller att det verkar finnas något som jag tycker om hos personen. Men jag säger aldrig något till den.
Varför?
Jag antar att det är för jag skulle tycka det var pinsamt eller att jag vill ju inte verka konstig.
Jag tror att det är väldigt olika för personer hur man är. Jag har ändå känslan av att i Sverige får man inte sticka ut, man ska hålla sig till normen. Och en av den är att man ska synas så lite som möjligt.
Utmaningen för mig är att ta tillvara på situationer när dom uppstår och uppmuntra personer, även dom jag inte känner. Man vet ju aldrig vad det kan leda till?
Som någon vis person har sagt:
”En främmande person är en vän du inte har lärt känna än!”