I förrgår åkte jag och barnen upp till min mamma och pappa. Fösta gången på långfärd med vår nya bil. När vi började närma oss så kom det flera trafikmeddelande att det var trafik kaos på E4 i staden de bor i. Alla vägar runt om var också blockerade, så det var bara att gilla läget och åka in i bilkö. Det tog nästan en timme extra.
Igår hade jag, som man kan kalla det, en otursdag.
Det började med Natanael. För en vecka sedan fick han feber och prickar på hela kroppen, vi kollade upp detta men det var inget allvarligt. En natt när han hade feber så vakande han och hade ont i örat. Han hade väldigt svårt att somna om och låg och klagade på sitt öra. Vi försökte titta men såg inget. Dagen efter var allt bra och han klagade inget mer på örat. Nu några dagar sedan kom det någon gegga ut ur örat och fortsatte komma. Igår blev jag lite orolig då jag testade hörseln och märkte att han inte hörde. Vi ringde vårdcentralen och efter ett tag fick jag tid. Jag hade en timma på mig att ge barnen mat och göra oss i ordning. Vi kom iväg i hyffsat bra tid, precis innan vi åkte ringde min pappa och sa att det var trafikkaos igen, så jag var tvungen och åka en omväg. När jag kom ner till stan var det fullt med bilar och människor- studenten. Inne i kaoset av bilar och människor så spyr Esther i bilen (Detta hat hänt vid andra tillfällen, hon verkar ha tendens till åk sjuka.)
Lite försenade och en nerspyd Esther kom vi äntligen fram till vårdcentralen. En läkare tittade i Natanaels öra och såg att hans trumhinna har spruckit- det var bara att åka till apoteket och köpa pensellin som han avskyr att ta.
Efter detta lilla äventyr åkte jag hem till några vänner, vilket var väldigt trevligt att träffa. Hemma hos dem upptäcker jag att min telefon har gått sönder, den fungerade under dagen och helt plötsligt var den sönder. ( Den låg i min väska, så det var inga barn som orsakat problemet.) Som tur var hade mina vänner en gammal telefon som jag fick.
Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta!