Hemresa…

Igår var det dags att resa hem…

Tåget skulle gå kl 14.13. Min föräldrar bor ganska nära tågstationen. Min pappa kunde skjutsa oss till tåget så vi bestämde att kl 14.00 är en bra tid att komma iväg.
Jag packade ihop våra saker och lagde och åt mat. När klockan började närma sig två började jag ta på barnen kläder.
Min pappa tog det lugnt och frågade varför jag hade så båttom, ”det brinner väl ingenstans?”. Han tittade på klockan, klockan visade 14.00 ”Oj, är klockan så mycket!”
Jag började känna mig lite stressad, gick ut med barnen packade in väskorna och spände fast barnen i bilen.
Klockan 14.07 satt vi alla i bilen och började åka.

Vi kom fram precis innan tåget kom. Lite halvstressad gick vi på tåget, jag satte barnen på ett säte. Sen skulle jag plocka fram biljetterna. Jag kunde inte hitta dem! Jag var säker på att jag hade packat ner dem, jag började riva i väskan. I lite smått paniktillstånd ringde jag pappa…
”Pappa, jag kan inte hitta mina biljetter!”
”Var hade du dom sist?”
”Jag trodde jag hade packat ner dom, jag hade dem på kylskåpet…Här är de!”
Jag hittade dem! Vilken lättnad.
Svettig och stressad satt jag mig ner med barnen.

Sen skulle vi byta tåg, och jag var lite för överpackad. En stor ryggsäck på ryggen, en tung bag i ena handen och Esther på ena armen och Natanael gående vid sidan.
Vi började gå, och jag tror att det borde sätt ut till att vara ganska tungt. Flera personen gick förbi mig, utan och fråga ifall de kunde hjälpa mig. När jag gått halva vägen till perrongen kom en person, icke svensk, och frågade om jag ville ha hjälp!
Vilken lättnad!
(Var har gentlemännen tagit vägen?!)

Vi kom på det andra tåget och resan gick väldigt bra. Dan skulle komma och möta mig när vi var framme. Väl framme i Malmö steg vi av tåget. Ingen Dan…hm. Jag ringde- inget svar.
Lite irriterad försökte jag ringa igen- inget svar. Och jag såg honom ingenstans.
Irritationen stegrade sig och jag fortsatte att ringa- ingen som svarade!
Efter en stund kom han gående, och jag hade tänkt skälla ut honom. Men när jag såg honom så såg jag att han hade blommor i handen. Irritationen minskade något och jag valde att inte skälla ut honom än…
Efter vi hejat och kramats så sa han att han kom till stationen en stund innan tåget kom in. Han väntade med att gå ut till perrongen tills tåget skulle komma in. Men då upptäckte han att de har stängt av dem vägarna, pga bygget av citytunneln, så man måste gå runt hela stationshuset för att komma till tåget, därav förseningen.

Glada och trötta kom vi alla hem!

Tågresa och loppisfynd!

Att åka tåg i dessa tider är nog ingen som rekommenderar och särskilt inte ensam med två barn. Men vad ska man göra när man har planerat in en resa långt innan…då är det bara att chansa!

Som jag brukar säga när jag reser själv med båda barnen, bara man kommer på tåget!

Hälften av alla tåg på den sträckan vi skulle åka var inställda och mycket förseningar i trafiken. Men vårat tåg skulle gå som planerat, så det var bara att be och hålla tummarna.

Med lite extra mycket bröd, kakor och godis så var jag förberedd på det värsta. För att Natanael skulle få lite sysselsättning gav vi honom en bil (Bärgan, från filmen Bilar, som han ÄLSKAR).  Resan gick väldigt bra, Natanael lekte med sina bilar och Esther var glad och nöjd hela vägen. Tåget gick iväg i tid och vi hann med det andra tåget som också gick i tid .

Så allt gick som det skulle, nu får vi bara hoppas att hemresan går lika bra!

Idag var vi iväg till biblioteket och sen gick vi till Erikshjälpen. Jag var inte ute efter något speciellt utan gick runt och tittade. Efter en stund kommer Natanael gående med en cykel med stödhjul för 145 kr. Så vi kom ut ur affären med Natanael på cykel!