Familj och/eller karriär!

SVT har sänt en serie i 7 delar om John Adams och idag avslutade jag att titta på den.
John Adams var USAs andra president, han var en av de som stred för Amerikas självständighet.

John var gift och hade 6 barn (ett utav barnen dog vid födseln). Under hans början som politiker och innan Amerikas självständighet var John utsänd till att åka till Frankrike. Detta gjorde att han var tvungen att lämna sin familj. Hans fru fick ta mycket ansvar för uppfostran men också beskydda sina barn. De pågick ett krig med engelsmännen.
John var borta i flera år, efter en tid så återförenades han och hans fru då hon åkte till honom i Frankrike, de for därifrån till England.
Efter många år återvände han och hans fru till USA.
Vid välkomnandet står hans barn och väntar. I filmen så ser man tydligt att han känner inte igen sina egna barn. Han har varit borta under hela deras uppväxt.
En av hans söner kritiserar sin far för att inte har funnits där, utan att politiken har gått före. Så som filmen utspelar så ser John att han har gett sin son allt. Han har fått en fin utbildning och en bra grund för en karriär.
Jag verkligen beundrar Abigail, att hon stod ut med att kämpa tillsammans med sin man i ensammatider.
Jag kan inte kritisera det John gjorde, dels för jag har ingen aning om hur det var att leva då och det som han kämpade för är en självklarhet för oss idag. Och en annan viktig del är att transporterna såg helt annorlunda ut än idag.

Det som jag började tänka på, som även idag är ett problem, är karriär och/eller familj.
Ofta när man hör framgångsrika personer så hör man ibland att de kan vara borta länge från familjen. Eller personer som är början av sin karriär säger att dom väljer att vara hemma med sin familj.
Hur får man ihop familj och arbete? Måste man offra något utav det?

Som kristen så är kyrkan en viktig del av mitt liv. Jag älskar kyrkan, det är en del av Guds plan.
Men även där finns det den här dragningskraften mellan engagemang och familj.
Jag har börjat fråga mig, hur vill Gud att livet i en församling ska se ut?
Vi brukar kalla oss en familj, hur levs det ut? Och hur kan vi hjälpa varandra att klara av familj, arbete och all form engagemang?

Guds nåd

Jag berättade tidigare om min berättelse om mitt liv med Gud.
Det som jag bara för några år sedan fick tag på det är Guds nåd. Jag kan bara säga att Guds nåd har förvandlat mig och min syn på vem Gud är.

Kort skulle jag vilja beskriva nåden med att det är inget som någon människa förtjänar utan det är bara något man kan ta emot.

I Filippebrevet 3 berättar Paulus om hur han kämpat hela sitt liv med att leva rätt, allt för att hålla religösa lagar och bud. Man kan läsa i flera berättelser i Biblen om hur Jesus gick emot de religösa människorna. Han såg deras falskhet, de religösa ledarna upphöjde sig själva och såg på sig själva att de var duktiga, de höll lagar och regler och samtidigt såg ner på de människor som inte gjorde det.
Paulus hade varit en religös ledare, innan han mötte Jesus. Efter hans möte med Jesus så upplever han allt det som han en gång i livet hade försökt levt upp till är en förlust. Han hade förstått att det är inte genom gärningar som man blir rättfärdig utan genom Jesus och den nåd som han vill ge.

För mig har undervisningen om Guds nåd gett mig en tacksamhet och frihet. Jag hoppas att även du får tag på den friheten.

Boktips:
Guds fantastiska nåd, Terry Virgo
Studiebok om Guds nåd på 31 kapitel. Väldigt lämplig för personliga studier.

Guds underbara nåd, Terry Virgo
Detta är Terry Virgos klassiker om Guds nåd, ett budskap som förvandlar ditt liv. I boken finns det frågor till det man läser som gör den mycket lämplig som en gemensam studiebok i tex cellgruppen.

En kärleksförklaring till min syster!

Nu i helgen har jag besök av min syster och hennes barn. Min syster bor lite avlägset vilket gör att vi inte träffas så ofta. Det är också lite extra kul att hon har ett barn i samma ålder som mitt andra.
Jag och min syster är ganska olika, under vår tonårstid fick vi olika intressen och hade inte inte så mycket gemensamt, förutom att vi har samma mamma och pappa .
Nu på senare år har vi kommit varandra närmare vilket är väldigt roligt.

Ett utav minnen jag har av att jag verkligen älskar min syster.
Jag, mamma och pappa var på bilsemester. Vi hade stannat på en rastplats för att fika. Min syster behövde gå på toaletten så hon gick iväg. Det dröjde en lång stund och hon kom inte tillbaka. Vi började leta, vi gick till toaletterna, där var hon inte. Vi gick runt hela rastplatsen, men kunde inte hitta henne någonstans. Mamma och pappa blev väldigt oroliga och började tänka ifall någon tagit henne. Jag blev riktigt ledsen, jag minns inte om jag grät om jag inte gjorde det så var jag nära på iallafall.
Efter ett tag kom hon gående och hade inte fattat vad som hänt.
Vi sprang fram kramade henne och frågade var hon tagit vägen. Hon hade gått till handikapptoaletten. Vi hade inte sett att det fanns en handikapptoalett så det var det enda stället vi inte hade letat på.
Det var riktigt läskigt när vi inte hittade henne, men som tur kom hon tillbaka.
Jag ÄLSKAR dig syster!

Gud behöver dig inte, han vill ha dig!

Jag älskar att bli inspirerad av människors livsberättelser där dom uttrycker erfarenheter om livet eller deras personliga möten med Gud. Om jag ska läsa en bok så läser jag gärna en biografi eller en roman som jag upplever har en väldigt bra poäng. För mig så innebär det att jag får en större perspektiv på livet och får en bättre förståelse om Gud och vem han är.
För några år sedan började jag lyssna på en musikgrupp som heter Casting Crowns. Jag har allt tyckt om musik och haft favoriter, men Casting Crowns har tagit mitt hjärta. Deras texter säger något och är en insperation och visar på vem Gud är.
Bandets front person, Mark Hall, har ADHD och gick under en längre tid med tankar att han inte var tillräkligt bra. Nu är han ungdomspator och spelar över hela världen. Jag skulle kunna citera många bra texter som dom har i sina låtar, men istället så lägger jag ut länk med hans personliga berättelse.
Ta dig tiden och lyssna, när du gjort det så lyssna på den låten han refererar till i hans berättelse.