Uttråkad, kärlek och Gud!

Oj oj oj….

Jag har inte skrivit på ett tag…ja, jag måste erkänna jag har en svacka, omotiverad, idétorka, uttråkad … kärt barn har många namn, fast i detta fall är det inte så kärt.

Även om jag i nuet lider av allt detta så är jag ändå nöjd över mitt liv.

Jag har en underbar familj, min man och mina barn som ger mig så mycket glädje. Alla mina vänner som finns runt omkring. Men framför allt är jag så glad att jag har Gud.

Jag har under veckan fått bli påmind om att Gud verkligen älskar oss. Jag är uppvuxen med den kristna tron och kyrkan så ibland så blir orden av Guds kärlek något som man hört flera gånger och att det avtrubbas. Därför är det så fantastiskt att få bli påmind om detta. I förra veckan var vi på husgrupp ( vi träffas för att äta tillsammans, samtalar och ber) vi pratade bla om vem Gud är för oss, vilken Gudsbild var och en som var där har. Och jag tycker det är så kul att få höra om andras personliga upplevelse med Gud. Det stärker mig att få lyssna till vad han gör i andras liv och hur hans kärlek har berört och berör.

I dessa tillfällen blir jag själv påmind om vad Gud gör i mitt liv och hur personlig han faktiskt är!

You are holy (You are holy)
You are mighty (You are mighty)
You are worthy (You are worthy)
Worthy of praise (Worthy of praise)
And I will follow (I will follow)
I will listen (I will listen)
I will love you (I will love you)
All of my days (All of my days)

(Guys)
I will sing to
And worship
The King who is worthy
I will love Him, adore Him
And I will bow down before Him
I will sing to and worship the King who is worthy
I will love Him, adore him
I will bow down before Him

(Girls)
He is Lord of Lords
He is King of Kings
He is mighty God
Lord of everything

He’s Emmanuel
He’s the great ”I AM”
He’s my Prince of Peace
Who is the Lamb

He’s the living God
He’s my saving grace
He will reign forever
He is ancient of days

He’s the Alpha, Omega, Beginning and End
He’s my Savior, Messiah, Redeemer, and friend

(Both:)
He’s my Prince of Peace and I will live my life for you.

Utelåsta

Jag och Esther skulle gå och hämta Natanael på förskola. Natanael var lite trött och grinig när vi skulle gå hem, han la sig ner på marken. Så tillslut fick jag lyfta honom över axeln, han började skrika HJÄLP MIG, HJÄLP MIG (folk som gick förbi tittade lite konstigt- tålamod tålamod…) och med andra handen körde jag barnvagnen.

Som tur är har vi inte långt hem, så väl hemma vi porten så skulle jag öppna dörren. Natanael försökte springa iväg och jag letar efter nycklarna i fickan, men då inser jag att jag har glömt nyckeln, vi har blivit utelåsta.

Vi kom iallafall in i trapphuset. Jag och Natanael satte oss på en trappstege medan Esther kröp omkring. Jag ringde till Dan och bad att han skulle komma och öppna, men det skulle ju ta en stund. Natanael var fortfarande lite trött och grinig (och det ekar ganska bra i trapphus) men efter ett tag så tystnade han och jag upptäckte att han hade somnat på trappsteget.

Efter en stund kom Dan och räddade oss, vi bar in Natanael som sov vidare.

Och innanför dörren hängde mina kära nycklar.
Så kära vänner kom ihåg era nycklar!

bilder och småberättelser…

Innan jul så skrev jag att jag hade fått en idé om att göra virkade kakor som julklappar till barnen, här kommer resultatet:

För ovanligheten skull  fick även vi snö i Malmö. Jag och Natanael gick ut för att åka pulka. Efter en stund kom en mor/farförälder med sitt barnbarn och frågade om jag inte kunde åka med det barnet ner för backen.
- Självklart!
När vi kom upp för backen igen frågade hon om Natanael var min bror….

Som mamma är man väldigt stolt över sina barn, men det kommer stunder då man inte vet vad man ska göra.  Här om dagen så satt jag och barnen och åt frukost, jag var tvungen att gå iväg en stund. När jag kommer tillbaka så ser jag Esther med yoghurt i håret. Natanael  erkänner direkt att det var han som hade hällt yoghurt i hennes hår. Det är verkligen svårt att inte skratta vid sådana tillfällen…

Igår var det dags…första Semlan för i år. Vi fick besök av ett par vänner från England och vad passar bättre än att bjuda på den traditionella goda säsongs bakelsen- hembakat såklart.

Vardagen

Ibland kan man tycka att det inte är mycket som händer, man är inne i vardagen.
Ens vardag kan se olika ut, men i det stora hela så ser vardagen ut för de flesta att man går upp, äter frukost, gör sig i ordning, går till jobbet, lagar mat, diska, slappar med bok eller TV för att till sist sova.
(för barnfamiljer kommer även lämna på förskola/skola, hämta, lägga barnen.)

Det kan ibland kännas som inget händer…

Jag har känt i några dagar att vardagen rullar på, visst varje dag är inte sig lik men på det stora hela så gör man samma sak om och om igen, ibland kan jag tycka att det blir tråkigt.
Jag började tänka efter och insåg jag att det faktiskt händer saker, hela tiden är det något runt omkring mig men det händer även saker i mitt liv.
Varje dag har jag möjlighet att umgås med min familj och mina vänner och vid varje möte händer det något.
Är det inte viktigt att också uppskatta vardagen och allt som händer där för att kunna njuta av semester eller annat happening?!

Familj och/eller karriär!

SVT har sänt en serie i 7 delar om John Adams och idag avslutade jag att titta på den.
John Adams var USAs andra president, han var en av de som stred för Amerikas självständighet.

John var gift och hade 6 barn (ett utav barnen dog vid födseln). Under hans början som politiker och innan Amerikas självständighet var John utsänd till att åka till Frankrike. Detta gjorde att han var tvungen att lämna sin familj. Hans fru fick ta mycket ansvar för uppfostran men också beskydda sina barn. De pågick ett krig med engelsmännen.
John var borta i flera år, efter en tid så återförenades han och hans fru då hon åkte till honom i Frankrike, de for därifrån till England.
Efter många år återvände han och hans fru till USA.
Vid välkomnandet står hans barn och väntar. I filmen så ser man tydligt att han känner inte igen sina egna barn. Han har varit borta under hela deras uppväxt.
En av hans söner kritiserar sin far för att inte har funnits där, utan att politiken har gått före. Så som filmen utspelar så ser John att han har gett sin son allt. Han har fått en fin utbildning och en bra grund för en karriär.
Jag verkligen beundrar Abigail, att hon stod ut med att kämpa tillsammans med sin man i ensammatider.
Jag kan inte kritisera det John gjorde, dels för jag har ingen aning om hur det var att leva då och det som han kämpade för är en självklarhet för oss idag. Och en annan viktig del är att transporterna såg helt annorlunda ut än idag.

Det som jag började tänka på, som även idag är ett problem, är karriär och/eller familj.
Ofta när man hör framgångsrika personer så hör man ibland att de kan vara borta länge från familjen. Eller personer som är början av sin karriär säger att dom väljer att vara hemma med sin familj.
Hur får man ihop familj och arbete? Måste man offra något utav det?

Som kristen så är kyrkan en viktig del av mitt liv. Jag älskar kyrkan, det är en del av Guds plan.
Men även där finns det den här dragningskraften mellan engagemang och familj.
Jag har börjat fråga mig, hur vill Gud att livet i en församling ska se ut?
Vi brukar kalla oss en familj, hur levs det ut? Och hur kan vi hjälpa varandra att klara av familj, arbete och all form engagemang?

Min jul

Nu är jag hemma igen!

De flesta åker iväg för att fira jul med familj, så gjorde även vi.
Vi åkte till stugan mitt ute på landet. Dagarna innan vi åkte så kom det väldigt mycket snö, när vi kom in på den lilla skogsvägen till huset så var det fullt med snö på träden och vägen, det bara glittrade sååå vackert. Då kände jag nu är det Jul.

När vi kom till huset var det fruktansvärt kallt. Jag försökte laga mat med vantar men det gick inte så bra så jag fick offra mina händer under tiden maten lagades. När vi satt och åt satt vi alla i soffan inbäddade i filtar.
När vi ätit åkte vi iväg för att handla och hoppades på att det skulle bli lite varmare undertiden, vi kände att vi inte behövde stressa hem så vi tog tid på oss i affären för att tina upp lite.
Som tur var så kom även värmen till vårat hus.

Julen firade vi med min mans familj, vi bastade, badade i badtunnan, åkte pulka och spark. På julafton klädde min svåger ut sig till tomte. Vi hade ingen tomte dräkt så det fick bli ett par nike mjukisbyxor, norsk lusekofta, en svart och blå randig mössa och ett hemmagjort skägg med bomull som var klistrat på tyg.
När han kom tillbaka så sa våran son att ”det var du som var tomte”. Tomten blev avslöjad av en treåring!

Nu är vi hemma efter en mycket trevlig jul.
Nu i dagarna ska vi tapetsera barnens rum och möblera med de möbler som de fått i födelsedag och julklapp.

En kärleksförklaring till min syster!

Nu i helgen har jag besök av min syster och hennes barn. Min syster bor lite avlägset vilket gör att vi inte träffas så ofta. Det är också lite extra kul att hon har ett barn i samma ålder som mitt andra.
Jag och min syster är ganska olika, under vår tonårstid fick vi olika intressen och hade inte inte så mycket gemensamt, förutom att vi har samma mamma och pappa .
Nu på senare år har vi kommit varandra närmare vilket är väldigt roligt.

Ett utav minnen jag har av att jag verkligen älskar min syster.
Jag, mamma och pappa var på bilsemester. Vi hade stannat på en rastplats för att fika. Min syster behövde gå på toaletten så hon gick iväg. Det dröjde en lång stund och hon kom inte tillbaka. Vi började leta, vi gick till toaletterna, där var hon inte. Vi gick runt hela rastplatsen, men kunde inte hitta henne någonstans. Mamma och pappa blev väldigt oroliga och började tänka ifall någon tagit henne. Jag blev riktigt ledsen, jag minns inte om jag grät om jag inte gjorde det så var jag nära på iallafall.
Efter ett tag kom hon gående och hade inte fattat vad som hänt.
Vi sprang fram kramade henne och frågade var hon tagit vägen. Hon hade gått till handikapptoaletten. Vi hade inte sett att det fanns en handikapptoalett så det var det enda stället vi inte hade letat på.
Det var riktigt läskigt när vi inte hittade henne, men som tur kom hon tillbaka.
Jag ÄLSKAR dig syster!

Drömmar

I vår kyrka har vi börjat prata om drömmar. Dels personliga drömmar men också om vad vi drömmer om som församling. Jag tycker att det är väldigt intressant att få se vad Gud har lagt på var och ens hjärta och hur drömmar får komma till verklighet.

I söndagens predikan pratade Kjetil bland annat om att Gud använder våra drömmar och att det är utifrån våran vilja som Gud använder oss.

”Ty Gud är den som verkar i er både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” (Fil. 2:13)

Tidigare har jag tänkt att Gud kommer kalla mig till att göra något som jag inte alls har någon vilja eller lust till att göra. Jag har nu förstått att Gud kommer inte leda in mig i något som jag inte klarar av, han älskar mig och vill mig bara väl.

I veckan blev jag påmind att när jag skulle välja vilket gymnasieprogram jag skulle gå så började jag fundera över vad jag ville arbeta med iframtiden.Jag fick då en blid och en känsla av att jag skulle tycka det vara roligt att undervisa barn. Det var ingen stor dröm som jag hade drömt om hela livet, utan det var bara en tanke. Jag valde att gå på estetisk teater under gymnasiet och först några år senare utbildade jag mig till förskolärare.

Det är verkligen så fantastiskt att få se hur den tanken som jag hade för över 10 år sedan är idag en verklighet. Jag har en tro på att det var Gud som ledde mig in i det. Jag tror att man ibland inte tänker på när ens drömmar slår in utan man kan se det långt senare att det faktiskt hände.

Idag drömmer jag om:

- att vi som familj år efter år kommer älskar varandra mer och mer och att vi genom åren kommer att få se hur Gud är med oss i allt.

- att få se hur Gud är med sin församling

- att jag en dag ska få arbeta med barnteater

Vad drömmer du om? Om du vill, skriv en kommentar om din dröm.

Det fantastiska av allt är att man kan se från gång till gång hur Gud vill välsigna en med drömmar och hur han har allt under kontroll.